Bostadslös!

Jaha, då var bostaden uppsagd, känns som dummaste idén nånsin eftersom ingenting är klart men vi får hoppas att det motiverar mig ännu mera att få allt klart på en månad. Det betyder att jag nu har exakt 31 dagar på mig att få allt packat och fundera ut vad som skall säljas och vad som skall sparas och VAR det skall sparas medan jag är borta.

Devi skall också lära sig att vara i bur eftersom han skall flyga (får en liten panik varje gång jag tänker på det). Kan hända att jag också kryper in i samma bur, i mitt huvud är det de enda som känns logiskt eftersom han aldrig hamnat vara i bur och jag inte skulle vilja lämna honom ensam i fraktutrymmet. Troligtvis kommer han att klara av flygresan mycket bättre än jag.

Bilen skall säljas.

Firman skall också sättas i skrivbordslådan vilket också kräver en del åtgärder.
Kan ju hända att man t.o.m blir lätt stressad här inom den kommande månaden. Det som ändå stressar mest av allt är att om jag inte kommer iväg hamnar jag bo med min vän en tid. Jag är inte bra på att dela mina vardagsrutiner heller :D Men det är härligt att man har en vän som utan att tvekar säger att jag och min hund får komma och bo med honom.

Hoppas på flera mail från England idag angående jobb. Om jag nu skulle råka få ett jobb från den platsen jag sökt så finns där faktiskt en lägenhet också inte så långt ifrån som jag mer än gärna skulle bo i.

Nu har också kusinvitamin åkt iväg på sitt äventyr, hon ska vara 8 månader som au pair i Tyskland. Men igår hann vi ännu upprätthålla vår tradition med Hesburger och sen badade vi ännu strandbastu med familjen före det blev dags att säga hejdå. Hon är ju borta "bara" 8 månader, men med dålig tur träffas inte vi på över ett år! Känns konstigt, vi har ändå haft kontakt varje vecka.

Jätte smickrande bild på mig och kusinen efter bastun

Varför?

Har nu i ungefär ett år haft tanken att man kunde åka iväg på allvar till England och stanna där ett år. Har haft tanken många gånger förr men alltid haft nån orsak att stanna kvar, rädsla är väl största orsaken. Det komiska är att jag alltid tyckt att jag är en "öppen" person men har på sista tiden märkt att jag egentligen inte är bra på förändring. Tycker om allt som det är och blir lätt irriterad om det kommer upp något nytt som jag inte varit beredd på. Detta är redan en orsak till att jag måste iväg, jag vägrar gå med på att jag börjar bli så gammal att jag är rädd för förändring. Vill inte bli bekväm med ett liv som inte är det jag vill leva med resten av livet och att göra en förändring i sin vanliga vardag är svårare än att göra en förändring då allt är nytt.

Varför England undrar ni?
Trodde aldrig att jag skulle tycka om England som ett land, har säkert som många andra, tyckt att det är ett regnigt och "onödigt" land, men efter att jag varit en vecka där på interrail och ett veckoslut hos en vän så har jag konstaterat att det är ett härligt land med härliga mänskor och härlig natur. Ett land som jag vill undersöka noggrannare.

Har försökt då hela det här året få mig registrerad i RCVS (en organisation var man skall vara registrerad för att få jobba som djursjukvårdare). De är krångliga och vägrar registrera mig fast 2 av mina klasskamrater är registrerade där och vi har gått samma årskurs i skola och blivit färdiga. Nu har jag börjat söka jobb som oregistrerad och säger upp min lägenhet i morgon (oerhört nervöst). Om jag inte slipper iväg till november så har en vän lovat att jag och Devi får flytta in hos honom tills jag slipper iväg.

Ja, Devi kommer såklart med mig, skulle aldrig lämna min älskling hit medan jag far iväg. Jag och Devi skall tillsammans utforska Englands härliga natur med dalar och får.

Ett veckoslut i England 2013