Varför?

Har nu i ungefär ett år haft tanken att man kunde åka iväg på allvar till England och stanna där ett år. Har haft tanken många gånger förr men alltid haft nån orsak att stanna kvar, rädsla är väl största orsaken. Det komiska är att jag alltid tyckt att jag är en "öppen" person men har på sista tiden märkt att jag egentligen inte är bra på förändring. Tycker om allt som det är och blir lätt irriterad om det kommer upp något nytt som jag inte varit beredd på. Detta är redan en orsak till att jag måste iväg, jag vägrar gå med på att jag börjar bli så gammal att jag är rädd för förändring. Vill inte bli bekväm med ett liv som inte är det jag vill leva med resten av livet och att göra en förändring i sin vanliga vardag är svårare än att göra en förändring då allt är nytt.

Varför England undrar ni?
Trodde aldrig att jag skulle tycka om England som ett land, har säkert som många andra, tyckt att det är ett regnigt och "onödigt" land, men efter att jag varit en vecka där på interrail och ett veckoslut hos en vän så har jag konstaterat att det är ett härligt land med härliga mänskor och härlig natur. Ett land som jag vill undersöka noggrannare.

Har försökt då hela det här året få mig registrerad i RCVS (en organisation var man skall vara registrerad för att få jobba som djursjukvårdare). De är krångliga och vägrar registrera mig fast 2 av mina klasskamrater är registrerade där och vi har gått samma årskurs i skola och blivit färdiga. Nu har jag börjat söka jobb som oregistrerad och säger upp min lägenhet i morgon (oerhört nervöst). Om jag inte slipper iväg till november så har en vän lovat att jag och Devi får flytta in hos honom tills jag slipper iväg.

Ja, Devi kommer såklart med mig, skulle aldrig lämna min älskling hit medan jag far iväg. Jag och Devi skall tillsammans utforska Englands härliga natur med dalar och får.

Ett veckoslut i England 2013