Ja ni har ju inte hört mig berätta något om jobbet på länge, utom lilla insidenten vi hade 2 veckor sen =P Orsaken till denna tystnad, konstaterade jag i veckan, beror på att jag egentligen har det ganska bra för det mesta.
Jag har kommit in i rutinen och jobbar på, jag vet var allt finns som vi använder dagligen men fortfarandet finns det saker jag inte vet något om, om vi inte använt dem.
Ingen har klagat eller skrikit på mig på flera veckor (igen, om man inte räknar med det lilla problemet vi hade). Arbetskompisarna börjar sakta men säkert gräva fram sin humor och för det mesta är det av samma slag som min egen, dvs sjuk =D =D
Finns absolut ännu dagar som jag hatar allt och alla, men det har jag ju oberoende var jag är så det får vi väl leva med.
Igår var det ju solförmörkelse, som knappast har undgått nån. Här var det för molnigt för att se den, men man märkte det på att mänskorna blev konstiga på jobb =P Detta baserar jag på att jag jobbade faktiskt med chefen igår. Jag var liksom med stora pojkarna så att säga. Han brukar föredra sköterskorna som har jobbat i huset i flera år, men igår så började han mitt i allt förklara åt mig vad han tänker göra till nästa och sen var det bara att sätta igång. Det var helt skoj, jag tyckte om att jobba med honom. Berättade det här åt vår head nurse ( huvudsköterska) idag på jobbet och hon sa att det var ju synd, jag frågade på vilket vis hon menar. Så sa hon att jaa att normalt med henne brukar det bara bli långa tysta stunder med honom. Måste vara det att jag är finne för mig stör det inte alls att han var tyst medan han jobbade, jag har ju ändå händerna fulla med att hålla koll på vad hjärtfrekvens och andningsfrekvens och allt annat är.
Sen till något helt annat, nämligen cyklister. Blev och fundera på det här idag efter att jag kört om 10 cyklister på vägen hem från stranden, att man ser aldrig en normal cyklist här på ön. Med det här menar jag såna som jag som sku pusta och stöna och va svettiga och arga när dom cyklar. Nej här sini kommer alla med spanks och tight t-skjorta, solglasögon, sporthjälm och tävlingscykel. Sir alltid lika lätt och smidigt ut om det sen är 90 graders uppförsbacke eller 90 graders nerförsbacke. Så det var ju tur att vi inte tog cykeln med som jag först tänkte =D Dom cyklar också liksom nästan lika hårt som bilarna. Tror det är mopeder egentligen men dom bara ser ut att trampa =P
Som sagt har vi idag varit till stranden och stranden levererade som vanligt, man kunde gå jätte långt ut "i vattnet" idag, det vill säga det var ebb och Devisen härjade i runt med alla hundar han hittade. Vi mötte en irländsk varghund idag och Devi blev lite fundersam för den var lika glad som han men större än han. Tror inte vi har träffat på sånt förut.
ps. hittade en massa tussilagon idag också, så d e så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar