Sielu on surusta suunniltaan kun ei rakkainta nähdä saa.

På måndagen hade jag alltså ledigt och det var en bra dag. Jag fick vara för mig själv hela dagen så jag passade på att titta på lite tv, handla mat, var till kiropraktikern, var på springlänk med Devi och bara ha det riktigt mysigt och skönt.

På tisdag var det jobb som gällde och sen drog jag och Amy till gymmet. Ett riktigt bra pass.

På torsdagen efter jobb for Richard iväg med sina vänner på nattfiske, första natten jag sovit här i lägenheten allena på 3 månader, konstig känsla men inget jag blev och funderade på.

Fredagen var det jobb och efter att vi varit hälsosamma hela veckan och jag blev attackerad av en katt, bestämde vi oss för att fredagskvällen var en bra dag ti äta lite pizza så det var vad det blev som mat. Jag och Devi for på länk medan vi väntade. Sen var det lite soffmys och så for vi och sova tidigt (vissa av oss mådde inte så bra efter fiskeresan)

Idag blir det myspys för mig på soffan, länk med Devi och ikväll blir det minigolv med några mänskor från jobb.

Medan allt detta banala håller på i detta land så ligger en av mina älskade och bästaste vänner sjuk hemma i Finland. Det jag finner svårast är att skulle jag vara hemma skulle jag ha lättare att hjälpa till med skötseln av denna älskade lurvhög. Wilson är bra på att lyssna och när jag var yngre var det han som tröstade mig och fick höra om alla mina problem. Finns inget som tröstar bättre än en lurvhög som kommer och tråmar sig i famnen och ger en puss. Han blir frisk det är jag säker på och jag gör mitt bästa för att hjälpa härifrån. Men en massa styrkekramar skickar jag åt er alla som måste följa med hans illamående på nära håll för jag vet hur svårt det är för er.