Once in a lifetime: Mera semester

På tisdagen var det tidig väckning kl 6.30, vi måste vara i Newquay kl 8.30 för att äta frukost på Jamie Olivers Fifteen restaurang.
Ingen trafik den tiden på morgonen så det var smärtfritt att komma fram. Vi var framme halv timme för tidigt så vi hann ta en morgon promenad på stranden före det blev mat.
Vi åt båda full english breakfast vilket var gott men inget jätte speciellt.

Därifrån körde vi in till stan och gick i butiker. Jag köpte ett surfbräde för mina födelsedags pengar. Skulle också absolut ha behövt en vinter våtdräkt men den var 285 pund så det får vänta.
Köpte också en t-skjorta.
Efter många timmar i butiker blev det stranden som gällde. Simmade och försökte sola men blev sandblästrad på stranden så vi gav upp ganska fort.

For på restaurang och åt pizza och sen tillbaka till vårt utsiktsrum.
Man saknar rummet på dagarna om man är längre tider borta härifrån, älskar rummet.
Oberoende var vi 12h på vift så man var passligt mör då vi var tillbaka.

På onsdagen skulle vi sova länge, men båda var vaknar kl 8, är det inte konstigt att när man sku få sova så då kan man inte o när man int får sova så då sku man kuna sova hela dagen. Började dagen med morgonmål på rummet och sedan for vi på morgondopp. Vattnet var iskallt men som jag lärt mig ända sen jag var liten fortsatte jag envist gå djupare utan att stanna. Borde ha fått video på Richard dock som gjorde de flickigaste ljuden nånsin då det kom vågor som tog vattnet över magen =D Skrattade så jag trodde jag skulle dö. Modig som han är slapp han till sist i och vattnet kändes tillräckligt varmt för en simtur.
Det blev lite gåas i byn igen och vi tog en panini och efterrätt medan vi var ute.
Sen fortsatte dagen med en tupplur och tv. Medan vi pratade och tittade på utsikten samt planerade torsdagens morgon då vi måste starta kl 6 för att hinna till vårt flyg.

Idag steg vi alltså upp kl 5.30 för att hinna till flyget till Scilly Isles till kl 8.
Vi var i god tid vid tågstationen varifrån vår buss sökte oss för att köra oss till flygfältet eftersom vi skulle komma med båt tillbaka.
Det tar 20min med bussen till flygfältet.
Ställde oss i kön för att checka in men de sa att vi skulle sätta ner oss en stund o vänta.
Vi tog morgonmål på cafét och satt och tittade på propeller flygplanen som stod parkerade utanför.
Sen kom meddelandet, inga flyg idag pga dåligt väder. Det var endast molnigt men de sa att vid lunch dags skulle det redan ösregna och om de flyger oss till ön blir de fast där och slipper inte tillbaka.
Det betyder att vi inte alls slapp eller slipper till Scilly Isles som var en av de största sakerna vi hade bokat och särskilt Richard hade sett fram emot det i evigheter.

Vägen till slottet är färdig att gå på

Nåjaa då blev det att åka samma bil tillbaka till tågstationen var vi satt och funderade en stund på vad vi skulle göra när kl inte äns var 8 på morgonen.
Vi bestämde oss för att åka till St. Michaels mount som är ett gammalt slott på en ö, vägen till ön uppenbarar sig endast vid ebb, annars måste man ta båt över.
Tur för oss var det ebb kl 8.55 idag så vi körde till platsen gick ett varv i byn och sedan började vi gå över till ön.
Väl på andra sidan blev det att vänta igen eftersom slottet öppnade först kl 10.30.
Vi vandrade i runt och jag passade på att spela lite pokemon go också.
Slottsrundan var skoj om även jobbigt med andra mänskor, man sku ju önska att när man är på semester så sku man va ända mänskan i världen.
När vi var färdiga med slottet var kl 12.30.
Frågan var vad vi skulle göra till nästa, åka hem eller åka till Eden projektet samt The Lost garden of Heligan.
Det var burger king som blev beslutet, burger king var halvvägs till Eden som vi bestämde oss för att fara dit idag.

Jätte högt och gungigt.

Åt alltså burger king på vägen och efter det bar det vidare till Eden projektet.
Spenderade ca. 4h i Eden vilket inte lämnade någo tid för The lost gardens idag. Vi får helt enkelt åka tillbaka en annan dag.
Så mycket att se!
I ena "bubblan" hade de en utsiktsplats upphängd i taket, vart man skulle gå 64 steg. Jag är ju inte rädd för höjder så jag visste att allt är bra. I kön råkade vi faktiskt ha en Engelsk-Finsk familj bakom oss, var mamman var finsk och pratade finska med barnen.

Hit upp gick vi :O

När det var vår tur att gå upp till utsiktspunkten hände något som inte hänt förut. För att den var upphängs med vajers i taket betyder det att hela trappan och platformen gungade när man gick på den. Jag höll i mig medan jag gick upp och måste skärpa mig för att inte få panik, fick säga åt mig själv att andas djupt och sluta andas ytligt, höll blicken rakt fram (för man såg igenom trapporna). Kom upp till toppen och sen var jag helt ok.

Körde hemåt och när vi väl var hemma igen var kl 20.30 så en otroligt lång dag idag.
ps Richard har fotat alla blommor han hittade för Mamma och er andra blomentusiaster.