Ta inte saker för givet.

För det mesta är det svårt att komma ihåg hur lyckligt lottad man är här i världen.
Det är när jag är på jobb som jag ibland kommer på mig själv med tanken "Tänk att jag får jobba med dessa underbara djur varje dag". När man jobbar med djur och de är för det mesta under anestesi så ser man inte djuret, man glömmer att det är någons älsklingsdjur, man tänker inte på "tänk om det skulle vara Devi", för då skulle man aldrig göra det här jobbet.
Men som idag när vi måste raka en hel katt utan sedering så började jag tänka på hur ljuvligt mitt jobb egentligen är. Hur jag får mysa med en massa djur och försöka trösta dem när de blir stressade och rädda. Katten var inte speciellt glad men bara man höll den lugn istället för att ta tag i den mer hårdhänt så lät den oss raka tillika som den svor och skrek på oss.

Jag gör samma sak utanför jobbet dock.
Blir lätt nervös över Devi när han inte beter sig som en ängel och tänker på hur jobbigt det är med hund.
Jag tänker ibland med Richard varför jag måste göra allt här hemma och ibland slinker tanken in "var jag inte lika lycklig när jag var allena".
Men vad är sanningen? Sanningen är ju den att jag är så jäkla lyckligt lottad, vem bryr sig om hunden skäller lite (det är ju trots allt en hund).
Vem bryr sig om små saker som att man inte sätter en ny roskispåse i roskisen då man fört ut rosken, det kan väl jag göra själv. Sanningen är ju att om man är allena måste man också göra ALLT allena i hushållet och ingen delar din vardag med dig heller.

Men så är det alltså, ibland får man ta sig i nacken, se sig i runt och tänka på familj, vänner, jobb och andra saker som egentligen gör oss lyckligt lottade för det är så enkelt att ta saker för givet när de är en del av vår vardag.