Juletider.

Hej på er.
Här sitter jag i detta eviga regn, men som jag hört har ni lika mycket regn själv så. Resten av England fick snö men inte vi här på ön. Några mornar har jag fått skrapa rutorna vilket får mig att sakna snön lite mera för vad är det för vits att skrapa rutor om det inte är nån snö :D

Jobbet är hårt och brått som vanligt och alla väntar på julhelgen.
Jag har ingen julfiilis alls fast vi har lyckats sätta upp julgranen, jag har bakat pepparkakor,limpor och igår julstjärnor.
Det skall bli kålrotslåda till jul också så kanske jag lagar det idag.
Det känns bara jobbigt för Richard skall jobba igen julafton. juldagen och julannandagen. Medan jag är ledig. Han jobbar korta skift men det bara kommer att avbryta julfirandet.
Nästa år får jag ta ledigt före eller efter jul så då kommer jag att vara hemma.

Annars då, har stickat fin sock åt Kayla som skall gå över knä. Skulle börja med nästa sock men hade inte tillräckligt med garn så for för att köpa mera, har köpt det gamla läänge sen. De hade det inte i butiken men sa att jag kan få det på nätet. Men tji fick jag för det är enda färgen som är slut i hela världen :( så det blir inga sockor.
Pepparkakshuset jag bakade och lämnade ute för att svalna gick sönder för att Richard kockade i köket och pepparkakshuset blev mjukt och föll i bitar men det var ju relativt fint före det for sönder.

Nästa vecka kommer att vara väldigt brått på jobbet med både veterinärer och skötare lediga så det kommer inte finnas nån tid att försöka hitta julkänslan då heller.
Men nog kommer den väl, är ju ledig i alla fall, 4 hela dagar över julen så det är skönt fast man inte skulle få känslan i slutändan.

Saknar er mina fina, god jul om ni inte hör från mig före det.

En konstig tid.

Hej på er, det är evigheter sen sist igen. Har haft en konstig period i mitt liv på sistone. Får inte liksom tag i vardagen, har mardrömmar varje natt och kan liksom inte få rutin på något.
Nåja oberoende är det som sagt en hel det som hänt sen sist.

Vår älskade Mofa slapp bort till sist som han önskat länge redan. Saknar honom ofta och bilder ploppar in i huvudet när man minst anar det om vår tid tillsammans. Men jag är så lyckligt lottad att ha många fina minnen. Favorit minnet är och kommer säkert alltid att vara när vi brukade gå hem från dagiset och Mofa brukade säga att jaha nu är Fjalle hos oss. Fjalle brukade gå baklänges till mofas så att han skulle tro att han gått därifrån. Så vi brukade följa fotspåren tillsammans hem var Fjalle brukade vara gömd.
Fast det var under sorgliga onständigheter jag fick åka hem så var jag ändå såå glad att jag fick komma hem och se er. Saknar er så mycket. Hade ju också äran att få Nellies tutt åt Parker kissan så jag känner mig riktigt speciell att hon valde mig fast hon inte ser mig så ofta.
Hann spendera en hel del tumistid me Odin, det var också roligt eftersom det är sällan man får sitta och bara prata med pojkarna på tumis nuförtiden och han har blivit så stor min Odda.
Hann ändå se er alla på 4 dagar så man borde ju bara vara glad men det är bara inte tillräckligt med tid men bättre än ingenting.

Jag har hunnit på krog två gånger också under den här tiden, ovanligt för mig men ena veckoslutet var det med Kayla, Jason och Gary och nu det här veckoslutet med Stevie, Nathan, Jackie,Therese samt Julia från jobbet. Båda gångerna hade jag asrol
igt.
Man vet att det varit bra kväll när man hittar franskisar med ost fastklistrade på insidan av toppen man haft på sig.

Varit och hälsat på Richards familj i Kent har vi också hunnit med. Tycker massor om hans pappa, jag och han är väldigt lika när det kommer till mat och att se på saker och ting. Mamma hans är också trevlig men jag och Jeff är bara på samma våglängd så det gör det allt lite roligare. Vi tog ut Richards mommo på golej medan vi var där uppe. Det överaskade mig att Rich aldrig hade tagit sin mommo ut nånstans och han var såå nervös över att hon skulle fastna fast i bilen eller något. Jag sa att det var det mest konstiga jag nånsin hört att han tyckte att jag och han inte skulle kunna få ut henne från en bil. Obereonde tog vi volvon och for och sökte henne i runt 1 tiden var hon redan väntade fullt påklädd och stod i fönstret. Vi for på lite handel och sedan till Marks & Spencers på kaffe och smörgås. Richard var så glad att han gjort det och tror mommo njöt också av att både komma ut och få spendera tid med Richard.
Spelade Twister med tvillingarna (systerdöttrar) och fick lära dem att har man fallit så har man förlorat, att man inte bara kan stiga upp och fortsätta igen. Stackrarna var klart och tydligt inte vana med att följa regler när man spelar men ni vet mig, ska man spela så gör man d ordentligt :P

Har köpt min julklapp eftersom rockar och byxor började kännas mer och mer spända, var orolig om jag väntar till efter julen så är det så illa att man får köpa en helt nytt innehåll i garderoben. Så fitbiten anlände förra måndagen så använt den sen Tisdan. Så den berättar alltså vad allt jag måste göra för att gå ner i vikt, så jag måste gå 8km per dag samt 10000 steg. Måste bränna 2400kcal och får äta 1900kcal. Hittills har jag hållit allt grönt det vill säga nått alla mina mål alla dagar så det får mig att känna mig lite bättre.

Sen jag kom tillbaka hit i somras har jag bara gått upp i vikt, har inte haft energi att hålla huset i skick (tur att Rich gör om jag int gör), int orkar röra på mig jaa i princip har jag inte orkat med myky.
Undrar om det nånsin skulle bli lättare att aldrig vara 100% nöjd med var man är, att man alltid känner att man borde vara på andra stället och alltid känner sig skyldig för nånting. Nåja oberoende så efter att jag nu var hem på min korta visit och kände att jag inte har någo tid alls att si er så har jag haft mardrömmar varje natt, mest är det ni som seglar på i dem av och an så antar att jag kände att jag inte hade tillräckligt med tid att spendera med er alla och det har gett mig lite angst. Jag tror ju att jag har nollat situationen med att dricka igår =D
Nåja nu när fitibiten är i gång och jag måste röra på mig mycket mera så tror jag att jag kommer må lite bättre snart.
Hoppas ni hade en bra lillajul här har den varit tyst och stilla men med ändå 8km länk.

Flint husvägg

Heavy thoughts.

Varning för åsikter som inte är för alla :)

Så igår va vi på Siobahns 30 års fest, konstigaste festen nånsin, de var bara ett glamping tält som vi alla skulle sen samlas i och i runt. Jag hade ju bestämt mig för att köra eftersom jag hatar att förstöra mina söndagar med att ha krabbis. Det var bara jag, Kerry, John, Maddie och Stevie samt Stevies bror som var där av mänskorna från jobbet så vi satt i runt ett bord. Så började diskussionerna om religion, att vara vegetarian och till sist om hur många mänskor som svälter här i världen och om man borde hjälpa alla eller inte.
Sen kom ämnet jag tyckte var skrämmande, naturligt urval. Jag tror ju på det här och anser att mänskor råddar med det här allt för mycket, vi har kommit på medeciner för att förlänga livet, vi kan snart bestämma könet på våra barn och kanske till och med utseendet mm. och utan att vi inser så "avlar" vi på saker vi kanske inte skulle vilja att går vidare i arv, som barnlöshet mm.
Jag anser också att man behöver inte skjuta djur för att de blir för många annars utan om det blir för många hjortar t.ex skulle naturen göra en sjukdom som tar ner en massa för att jämna ut och för mänskor är det ju så klart, jordbävning, tsunamin, tornadon mm. som tar ut oss för att ta ner numrorna på planeten och jag anser att det är så det borde vara. John frågade om jag skulle vara ok om jag dog i en jordbävning och jag svarade jo, jag är född, jag skall leva mitt liv och sedan skall jag dö. Jag är inte här för att bestämma över min egen död eller andras, det har jag lyckan att leva utan.
John tyckte vi borde försöka rädda alla se till att alla mänskor har mat och låta alla leva och föröka sig som de vill och sedan flytta oss till nästa planet, det är det här jag finner skrämmande, att jag lever  i en värld var mänskorna anser att vi är värda mer än alla andra djurarter alla borde leva förevigt och vi borde sprida oss ännu längre i runt universum, förstöra mera än vi redan förstört på vår egen planet. De inser inte att det inte finns resurser på planeten att ha ÄNNU mera mänskor särskillt om alla ska få leva för evigt. Nå kanske vi kan flyga John ut till Mars så kan han ju bo där allena med sina tankar, så kan jag stanna här med mina "Hitler tankar" som han kallade dem :D
Fick tillräckligt och åkte hem med Kerry men tankar.

Där är mina söndagstankar.

Inget speciellt att berätta.

Dags för ännu ett försenat inlägg men som sagt är livet ganska banalt för tillfället och det händer inte så mycket som jag tycker skulle vara värt att skriva om.

Förra veckan när jag skulle komma hem på lunch från jobbet sa Helen att någon ligger på gatan utanför vårt hus. Jaa det kunde man väl säga att han gjorde nämligen just framför gången till vårt.
Hon hade sett honom luta mot husväggar och vingla ner längs med gatan och sedan lagt ner sig vid mitt. Full antog jag ju såklart så när jag kom hem steg jag över honom och for på lunch. Berättade åt Richard som var förfärad att jag inte hade kollat om han andas. Så han for ut och han sade att han inte vaknade fast han skakade om honom. Nå det betydde ju såklart att jag måste bry mig så jag ringde 111 för att polisen skulle komma och plocka upp honom men de ville skicka ambulans i stället. Så dit for min lunch, stod ute och stirrade på att han andades normalt medan jag väntade på ambulansen. När den väl kom så råkade det ju så klart vara en av deras vakioasiakas. De ledde honom över vägen och satte honom på en bänk. Ambulansteamet stred sinsemellan om de skulle köra honom tillbaka till byn eller int. De gjorde dom inte för kusken vägrade, hon sa att det ser inte så bra ut om ambulansen kastar ut nån från bilen mitt i byn som ser ut som han. Ni kan förstå att jag inte var imponerad av att jag spenderat hela min matpaus på det här.

Annars har det väl inte hänt så mycket. Jag och devi gick långlänk på söndagen i det ljuvliga vädret, måste gå i t-skjorta för det var så varmt.
Vi mötte kossor som han måste skälla på som var inhängnade och sen i nästa inhängnad stod dom mitt på gången så man inte slapp fram, blev ti försöka få Devi att vara tyst medan jag pratade med kortna att de skulle flytta på sig. Till slut lyckades jag flytta på dem tillräckligt så jag kunde gå emellan deras stora rumpor.
Kerry kom och plockade upp mig och vi gick på en till kort länk och sedan blev det lunch på pubben. Drack två cider och så fick jag komma hem och ta en tupplur.

Bilen har gått sönder igen, den gick sönder en vecka efter att vi hade fixat den men elektrikerna kunde inte se på den före idag så vi får se vad de säger. De sa att jag skulle skriva lista på vad jag vill att de ska ta en titt på. Skrev ett brev på 4 sidor, de är säkert imponerade 😉.

Inget speciellt

Här fortsätter livet som normalt. Jobb, hem, jobb, hem.
Vi var på fest till Terry´s och Gary´s som jag skrev i förra inlägget, hade otroligt skoj och mina strawberry margaritas var enormt goda. Tur att jag inte hade lagat tillräckligt av dem för annars skulle det säkert ha slutat dåligt. :D

Tim var över förra veckoslutet (veterinären från Australien som brukade jobba med oss) så jag och Kerry och Tim for på lunch, ut och gå och sen hade vi en half pint tour mitt på dagen igenom Newport var efter vi for på middag med alla mänskor från jobbet.
Det var också en otroligt rolig dag.

Volvon har gått sönder också. Något jätte fel med elekroniken. Så när man körde kom vindrutatorkarena på av sig själv och man kan inte stoppa dem. Den slutade blinka och visade att allt behövde service, vägrade starta ibland osv. Den var in på reparation på fredagen, de hittade inte felet men kopplade bort allt och, putsade och satte det tillbaka och för tillfället betär sig bilen men han sa att om problemet kommer tillbaka (vilket de kan göra, eller inte) så måste man skicka iväg kontrollpanelen för att bli reparerad vilket inte är så billigt så vi får hoppas att den nu bara behövde lite petas på.

Idag skall jag åka till Bembridge på matmarknad för det är Isle of Wight dagen så något lokalt måste man väl göra och maten är ju min grej som vi vet. Så sitter och väntar på Kim som skall komma med mig.

Höst har det också börjat bli och fast jag alltid kallar mig själv en sommarperson så är jag i hemlighet en höstperson. Märker det varje år när hösten kommer, hösten är på något vis "ärlig". Hela sommaren har man sån press att göra allt som man måste när det är varmt, känner sig skyldig hela tiden om man sitter inomhus när det är varmt, man måste försöka att inte gå upp i vikt medan man ändå skall kunna njuta av sommardelikatesser osv, osv och sen kommer hösten och jag känner mig lättad. Äntligen kan jag bara sitta inomhus under en filt, eller gå ut och gå på en härlig höstpromenad. Behöver inte känna nån press av gå nånstans överhuvutaget och kan bara njuta av lediga slöa dagar, kan bara vara den jag egentligen är. En osocial, lite lat, livsnjutare =D man behöver inte heller vara så otroligt pigg och glad hela tiden eftersom det nu regnar lite och blåser så kan man vara normal, istället för att måsta se så jäkla lycklig ut hela tiden för att det är sol. =P

Devi var dum igår också, har aldrig sett honom som han var igår och förstår igen lite bättre varför Richard inte vill gå ut och gå med honom för sig själv eftersom han tycks vara så med Richard hela tiden.
Jag och Devi gick ut och gå på ett nytt ställe, gick längs med en väg med taggtrådstängsel på vänstra sidan var de brukar ha kor i hagen, inga kor idag.
Mitt i allt far Devi under stängslet, vilket han aldrig gör för han är rädd för allt och vägrar komma tillbaka utan springer i runt som e blådåre och äter så mycket koskit han hinner. Bönderna har rätt att skjuta hundarna om de jagar boskapen men jag skulle ha kunnat skjuta honom helt själv igår när han inte lyssnade alls. Till sist läst 5-10 minuter senare lyckades jag locka honom tillbaka på min sida och sen for vi raka vägen hem. Dumshund!

Hoppas ni njuter av hösten och hade skoj på marknaden, saknar höstmarknaden men nu får jag ju åka på matmarknad istället.

Är ni redo?

För nu häver ja ur mig allt som har hänt på två månader in till ett inlägg så ni har ti läsa i en vecka. Bilderna är mest från Finland eftersom jag int ha haft tid att fota någo nytt här.

Vi hade en absolut härlig semester i Finland. Resan hem gick relativt smärtfritt ända till Tyskland var vi blev fast i total trafikstockning i 3h. Vi körde 1.5km på 3 timmar. Det visade sig att de hade stängt hela motorvägen pga vägarbete så alla 3 filer skulle bli till en och så hamnade vi in en liten by. Pratade snällt med navigatorn som sa att den hade en ny rutt. Följde den gladeligen och den sa kör hit, kör dit, o sen vänder du ner här på motorvägen och eftersom jag nu är absolut usel på att navigera som det är så lydde jag. Visade sig att den tog oss tillbaka till början av trafikstockningen. Har aldrig haft en sån känsla av förtvivlan förut, var jag funderade om man kan ringa polisen för att man är fast i trafikstockning. Lugnade ner mig efter en stund då jag insåg att jag inte kan göra något än köa igen. Tog 2 timmar denna gång. Hittade ny väg och resan kunde fortsätta. Devi hade vi ju med oss och han var otrolig hela vägen. Vi hade honom på lugnande tabletter under resan så han inte skulle behöva stressa upp sig. De verkade fungera fint.
Vi blev flera timmar försenade från tyska - danska färjan så fick betala för att komma med nästa möjliga. Vi hann just och just med Viking Line, vi var där en timme före avgång.

Väl hemma kunde jag inte vänta så fast klockan var 22 så åkte vi till mamma. Tarmo satt i trädgården och undrade vad vi gör där :D Devi var överraskad också, visste inte riktigt hur han skulle ta det. Men mest överraskad var ju såklart mamsen. Hon blev så glad så glad som jag hade hoppats på. Vid ett skede började vara orolig att hon inte skulle tycka om att jag överraskade er på det här viset men det är klart att jag var orolig i onödan.
Mest av allt älskade jag era reaktioner när jag kom och överraskade er. Hade saknat er alla så länge och att jag inte kunde berätta åt er vad jag planerade i 6 månaders tid var säkert d svåraste jag nånsin gjort =D

Medan vi var i Finland blev det segling i 4 dagar med Pappa, Lotta, André, Odin och Aron. Vi SUPpade, grillade, fiskade och drack och SKRATTADE. Vi hann med Mumindalen med ett helt gäng och Nellie. Det var 30-års fest vilket ju var otroligt skoj och att se sina vänner också. Alla var så hjälpsamma och organiserade allt när jag tappade intresse. Min klänning är så fin och Lotta den underbara systern lagade mitt hår så fint, har aldrig haft finare hår i mittliv.  Absolut ÄLSKADE dagen på borgbacken, den var såå lyckad. Har inte åkt karuseller på sååå många år. Har blivit mera hara än jag varit men det betyder att jag kan njuta av de karuseller jag tycker om. Berg-o-dalbanan är ju nog absolut min favorit. En massa,MASSA mat hann vi med också. Devi hade en såå underbar semester, han bara låg i solen o brunkom. Såg på hjortarna men jagade dem inte. Han bara gjorde sin egen grej, men ville inte lämna sin mamma alls om han skulle ha fått välja.
Jaa när det väl var dags att åka hem så var jag egentligen inte alls redo, gjorde mig sur och tvär och stackars Richard fick ta en o en annan dos av mitt dåliga humör, ville ju bara att sommaren skulle fortsätta och jag hade så mycket jag fortfarandet ville göra med er.
Men verkligheten och jobbet väntar inte på nån så hem åkte vi. Tyskland var igen jobbigt med en massa vägarbeten och ösregn. Men vi var hemma två timmar före beräknad tid, eller vi sku ha vari om färjan sku ha låtit oss ta en tidigare färja men de gjorde dom inte så vi fick sitta och vänta i hamnen.

På lördagen då vi kommit hem hade vi Terry´s flickas namnceremoni att åka till. Så jag tog en liten tupplur och så var det dags att försöka se hyfsat normal ut för den fina ceremonin. Kändes konstigt att de hade en bar där så alla drack alkohol. Har ju bara varit med om våra dop som man faktiskt gör för barnet och inte för festen. Men här var det alltså bar, dansgolv och kakan skar mamman och pappa tillsammans. Ville fråga dem om de blivit förvirrade och tror att de gifter sig. Hennes gudföräldrar hade sina egna löften som de läste upp framför alla. Jaa d var lite konstigt.

Medan vi var i Finland hade jag fått e-post om en lägenhet vi var intresserade av så vi åkte och såg på den också på Lördagen. Det var hårt och brått. Tyckte inte om lägenheten, den var ALLT för liten, kan inte leva i den kan inte, vill inte osv. Sa åt Richard att vi måste komma tillbaka nästa dag eftersom jag känner mig själv och jag är sån att jag måste få tänka på det och se den igen. Så följande dag kom jag tillbaka med måttband och bestämde mig att eftersom den har trädgård så tar vi den.
Månaden skulle byta på tisdagen så frågade när hyresvärden ville att vi skulle flytta in. Genast skulle vara bäst sa han så sagt och gjort, samma vecka som vi for tillbaka på jobb så flyttade vi ut och in på samma gång. Det var såå stressigt och jag var såå arg på att lägenheten var allt för liten.
Men vi gjorde det. Devi älskade trädgården. Parker höll vi inne i en vecka medan han jamade att han vill ut. När han väl fick gå ut så bestämde han sig för att han inte ville.

Hade gått upp i vikt 5kg medan jag var i Finland så på 3 veckor 5 kg. Det tycker jag är bra jobbat

Vi har haft Richards vänner hos oss två veckor sen på pizza kväll. Hade lagat 3 plåtar med pizza och vi var 6 pers. Det var allt ätet på 15min. Vet inte riktigt hur det gick till men mitt i allt spelade Jason gitarr, jag synth och så satt vi ute och sjöng till småtimmarna men Jason och Kayla. Inte riktigt Richards och Marks grej så de satt inne och spelade PS4. Vi hade så jäkla roligt. Till sist satt jag med ficklampa och lös på noterna.

Vi hade köpt en säng eftersom vi inte hade någo möbler över huvudtaget så vi har sovit på madrasser i två veckor medan vi väntat på den. Medan vi väntat har vi försökt organisera huset så gott som möjligt, men med inga klädskåp eller bokhyllor är det näst till omöjligt. Finner det stressigt om huset inte är i ordning utan saker över allt, jobbet har varit så otroligt stressigt också. För det mesta slipper jag inte hem på lunch eftersom jag bara kan ta 30min för att vi har så brått och sen måste jag stanna på övertid de flesta dagarna också.

Obereonde anlände sängen på måndagen, oj så jag hade väntat. Blev så glad. Blev mindre glad då jag såg lådorna den kom i, de var sönder och kändes lite fuktiga. Tänkte att det blir nog bra. Vi hade beställt en säng med förvaringutrymme under den. "Golvet" till förvaringsutrymmet var sönder. Männen som hämtade sängen frågade hur vi ska få upp säng gaveln. "Bära den?" svarade jag. Den kommer inte att gå upp för trappan sa d. Vi provade och nej det gick inte. De sa att den säkert ryms genom fönstret om vi tar bort fönstret. Det ville inte Richard. Så de föreslog att vi far till butiken och söker en ny säng gavel. Om det är fel ord så menar jag ju alltså "sängynpääty" =D
Så vi åkte iväg, det visade sig att om vi byter säng gaveln så måste vi ha en helt ny säng, man kan inte bara byta ut gaveln. Nej det ville jag inte för de hade inga sängar med mindre gavel och förvaringsutrymme. Så jag sa att jag tar bort fönstret då. Det visade sig att jag kunde få igenom gaveln i gästrummet som är mycket mera åtgängligt och man kan stå på platt tak medan man gör det. Sagt och gjort (Richard tyckte det var idioti =D) jag skruvade bort fönstret och drog in säng gaveln som Richard hjälpte mig få upp på taket. Var så stolt över mig själv "Jess jag gjorde det, visste att det inte skulle vara så svårt". Sur på Richard för att han inte trodde på mig. Började skruva fönstret tillbaka när Richard ropar att sängramen inte går upp för trappan. "Nähä, vi tar den väl genom fönstret då". Så jag skruvade bort fönstret igen och vi tog upp ramen på taket. Ramen var för stor, ryms inte igenom gästrumsfönstret, men den ryms genom sovrumsfönstret som vi försökt undvika att ta bort. Jag som redan var expert på att ta bort fönster sa att kom igen då så skruvar vi bort fönstret. Detta var ju lite mera koplicerat eftersom det inte fanns något att stå på på utsidan och fönstret öppnas "uppåt" istället för som en dörr. Började skruva och Richard höll i fönstret arg för att jag inte går att stoppa och rädd för att vi skulle tappa fönstret. "Pyh, sa jag det här går hur bra som helst", hade ju bestämt mig för att få ihop sängen ännu den kvällen. Richards vänner hade samlats utanför fönstret just som jag tog bort sista skruven. Fönstret föll ungefär halv meter neråt före Richard fann sitt grepp och jag hade vid det här skedet kastat skruvmejseln och en skruv i häcken för att hjälpa till så att fönstret som jag lovat att inte skulle falla, inte skulle falla. Richard ropade på sina vänner för hjälp så de kom springade upp för trappan medan jag och Richard försökte utan att lyckas dra in fönstret på tumanhand. Vi fick in fönstret med 4 personer och sängramen in genom fönstret. Men nu började jag bli lite orolig för jag förstod ju att var det så där svårt att få in fönstret så är det 10 gånger svårare att få tillbaka det. Vi försökte en gång med att pojkarna satte fönstret på plats och försökte hålla det på plats utan att tappa det medan jag skulle skruva, men hade ju glömt att jag hade kastat skruvmejseln i häcken så de fick ta in fönstret tillbaka. Hittade skruvmejsen så vi provade på nytt, hann inte ens få en skruv in före Jasons arm dog. Nää-ä fick ju börja söka stiga kl 21 på en måndag kväll. Fick en från Katy´s, vågade inte fråga om hjälp mera så körde iväg allena till henne. Fick rouda in stigan själv i Volvon och sen knyta fast bakluckan med ett snöre. Satte vi halsduk o hänga i delen som hängde utanför bilen och körde och höll i stegen tillika. Kände mig lite stolt igen över att jag visste om allt man måste ha om man skall transportera saker så dom hänger utanför bilen. Kom hem och vi planerade vem som skall vara var. Mark sa att han går upp på stegen. Sagt och gjort. Erika kommer ut och frågar varför Mark är på stegen, "För att han skall hålla fönstret? Jaa men han är ju alltså höjdrädd =D Men herregud var är det för fel på den här dagen tänker jag.
Mark kom ner och jag for upp, lätt som en plätt att sätta fönstret på plats.
Började skruva säng, förbannad på att kvaliteten var lika skit som IKEA men priset 3 ggr mera. Hade för lite bultar och skruvar och instruktionerna var i princip bara skit.
Richard skulle på jobb kl 6 men vägrade lämna mig allena med sängen. Kl 00.15 bestämde jag mig för att jag hade kommit tillräckligt långt med sängen så kastade madrassen på den och for till sängs, ARG SOM ETT BI!

Flyttanded fortsätter här hemma och igår var vi efter vår garderob som kommer att vara ovanför sängen eftersom vår säng är så stor att det inte finns plats för något annat =D Sen är det mest bara gästrummet som måste fixas och sen börjar det vara färdigt!
Tycker synd om stackars Devisen som har fått lida nu då vi har trädgård eftersom jag har så brott på jobb och hemma så han har inte sluppit på någo många länkar alls.
Vi har hunnit med en bra länk med Alex dock. Vi for ner i djävulens skorsten som den heter. Det var ganska otroligt. En liten,liten stig som går ner för branta trappor och in i ett berg. Lär har varit smugglarnas ställe nångång i tiderna. Oberoende pomppade Devi på i sin normala takt ner för trapporna, tills det blev mörkare och stigen blev smalare när den gick ner i berget. Då nitade han och kom tillbaka upp och ställde sig bakom sin mamma och sa "Naiset ensin, vaikka heikoille jäille" så jag fick gå först och Devi följde efter fast i mina hälar.

Sen vi flyttat in har jag märkt att jag slutat titta på tv så som jag brukade göra. Nu kommer jag hem och så börjar jag syssla med något för det finns ju alltid något att göra. Det komiska är att jag finner mig själv för det mesta på gården, i blombänken. Vem sku ha trott det!


Vi har helg veckoslut vilket betyder att jag är lyckligt lottad och får vara ledig 3 dagar. Skall försöka hitta lite grejs för lägenheten. Skall ut och gå med Kayla idag och med Alex i moron. Det är fest hos Terrys och Garys föräldrar i kväll så dit skall vi också och på måndagen har jag och Richard äntligen en ledig dag tillsammans.
Saknar er och önskar ni var närmare.

Lägg till bildtext

Lägg till bildtext

Lägg till bildtext