Gott nytt år!

Hej på er, ett år tar slut och ett nytt börjar.
Kan ju nog ärligt säga att förra året gjorde jag inte något nyttigt över huvudtaget så vi får hoppas att det här året blir mera fartfyllt. Det börjar ju i alla fall i helt annan omgivning.

Idag har jag och Devisen varit som vanligt upp till fälten gåendes och där träffade vi igen en massa hundar. Devi lekte mera den här gången särskillt med en Kelpie? som ägaren höll i koppel för att den lekte så "hårdhänt". Hunden blev jätte glad då den fick leka med Devisen och Devi gav tillbaka med samma mått. Ägaren till hunden var också jätte trevlig och frågade om jag var ny till området och berättade om olika rutter man kan gå och hur jag sedan hittar hem. När vi väl slapp iväg från fältet (börjar bli svårt, Devi överväger att gå en till länk med någon av hundarna han träffat =D ) så gick vi en annan väg hem, en väg som mannen förklarat åt mig. Det är så härligt att gå här och jag hittade till och med hem tillbaka.

Det jag älskar med det här stället är att mänskorna hälsar på dig när du kommer i mot på gatan och vissa, särskillt hundmänskorna, stannar upp och pratar några ord. Nu när vi var ut och gå på eftermiddagen kom det en man i mot med sin hund och son, tillika kom det 3 mänskor springande förbi. Då sa mannen att han får så dåligt samvete alltid då han ser mänskor springa förbi och sen skrattade han lite. Jag menar det piggar faktiskt upp en att vara kasta en par ord med olika mänskor. Om ni förstår vad jag menar.

Efter vår morgonlänk så konstaterade jag att jag måste gå in till stan för att handla lite mat. Har ju fortfarande inte heller någon aning var det finns matbutiker här så jag bestämde mig bara för att gå tills jag hittar en. När jag steg ut från dörren kom en av mina arbetskolleger ut och satte sig i bilen och vinkade åt mig. Hon stannade bilen vid mig och frågade om jag vill ha skjuts in till stan. Så jag fick åka in. Jag hittade helt av misstag en lidl (jag höll på att söka en bank och telefonoperatör.) så jag gick in och handlade. Hela rinkan blev full och det vägde så in i norden.

Hittade sedan telefonoperatören och nya numret är alltså +447534469182 det skall ni använda från och med nu, finska numret är inte i bruk under min tid här. Jag kan inte ringa eller texta er där hemma men ni kan tydligen ringa åt mig. Efter det hittade jag även en bank och måste fixa lite för att få öppna konto. Sen gick jag hem tillbaka. Devi hade klarat sig bra första gången allena i lägenheten.

På eftermiddagen var vi ut och gå igen och nu ligger vi och slappar. Skall inte göra något extra ikväll, bara se en film och äta lite chips tror jag :)

Dagens väder!

GOTT NYTT ÅR! 

Resan hit och första dagen.

Hej alla ni där hemma i det varierande vädret, här sitter jag i mitt kök och bloggar från + grader ute med sol och gröna ängar.

Resan hit gick utan större problem, små problem som läckande pisspojke (vilket jag visste om), en sidospegel som jag söndrade då jag försökte ställa in just utanför hamnen i Stockholm. En väg i hamnen till puttgarden ledde oss ut på motorvägen och vi hamnade köra 16km åt fel håll förrän vi kunde vända om och köra tillbaka. Devisen tyckte att det var trögt och skrämmande så han började hyperventilera i Danmark och gjorde det sen mer eller mindre hela vägen till England.

 Jag bestämde att jag kör när vi kommer till England eftersom jag ändå har 1 veckas erfarenhet av vänster trafik, när jag körde i Irland och pappa hade inte sovit nästa något alls. Pappa var ju nog ytterst skeptisk till det här men gick med på det. Han meddelade dock att han inte vågar sova. Vi kom jätte bra fram och jag var på högra sidan av vägen endast engång helt i början, inne i en stad. Men detta korrigerade bussen som var bakom mig och tutade hej vilt! =D Pappa påstod att jag körde 130km/h jag påstår att jag inge körde hårdare än 110km i timmen. Farten var ju alltså 70mil i timmen som mest. Pappa tyckte också att bilen ibland var på två hjul =D kan inte vara lätt att sitta brevid då nån annan kör och trafiken är helt felvänd.

Vänstertrafik

Pappa vågade inte sova, men sov ändå =)

Vi hörde
fågelsång när vi kom till en
bensinstation här på Engelskasidan, jag trodde det var inbandat och spelades upp i högtalarena, men vet ni här är faktiskt fåglar som sjunger =D Engelsmännen tycker de har kallt och att jag skall klä mig varmt, sen sa de att vi kanske nog har haft det lite kallare. Jag sa att vi inte haft så kallt men att ni nu hade -20, deras min var värd att se =D De såg mycket lidande ut och sa att de tycker det är skitkallt när de har som mest -2 här.

Devisen har varit på fälten och lärt sig hur hundarna betär sig här. Jag körde upp till de närmaste fälten och när vi kom ut från bilen ställde Devi till med ett jäkla liv, det stod en liten hund med en äldre farbror riktigt i början av fältet. Jag ropade över Devis skällande att om det är okej om jag släpper löst honom, att han gör inget men har ett jäkla liv. Det passade farbron så Devi rusad iväg och hälsade på hunden. Den var intressant i typ 2sekunder. Frågade farbrorn om det är okej om jag går ut på fältet om den viktigaste frågan, finns det får här? =D
Det fanns inga får och han berättade att landägaren har ägnat de två fälten åt mänskorna att gå ut och gå på (härliga mänskor).
Vi gick vidare med Devi och han hälsade på en massa hundar, men inga var jätte intressanta. En brun labrador träffade vi på vägen hem och den skuttade han i mot och ville leka med en stund.
När jag kom till bilen var telefonen borta, hade tappat den på vägen så fick gå ett varv till med Devi för att hitta den.

Devisen på fältet, märk 5 hundar i bakgrunden.

Idag har vi gjort samma runda på fältet och början var lika svår, där var dock ingen hund genast i början på fältet så när jag släppte löst honom rusade han 300m för att komma till närmaste hund, såg på minerna av ägarna att engelska hundar betär sig int så där men han gjorde inget illa utan kom direkt tillbaka. Där var också en liten vit hund som ville leka såå att den sprang undan och Devi skulle jaga den. Devi orkade springa efter i ca. 1 m sen ville han gå vidare. Han lyssnar jätte bra, bara han märker att han får hälsa på alla hundar. Härligt om han  skulle lära sig att vara tyst när man träffar hundar i koppel också.

Vi bor lite som i kahden kerroksen väkeä. Köket är nere och sen går det en brant trappa upp. Uppe har vi sovrum med dubbelsäng och ett tv:rum var det för tillfället inte finns tv eller soffa, men det skall jag få fixat. Har bett om en utbäddbar soffa så att ni kan komma och hälsa på. Dammsugare fanns inte heller så jag behöver inte städa i första taget, JEE! Devi har bestämt sig för att han bor uppe så han är där fast jag sitter nere i köket nu, då jag inte har nån tv ännu. Så han står uppe och piper om han behöver något och jag som piga får komma upp och se efter vad det är.

Devisen kallar på sin mamma :)

Igår kväll var vi in till stan (Newport) och åt på en bar, inte en pub eftersom de började servera mat först kl 18 och vi hade ätit senast kl 08.00. Så vi åt ca. 17 tiden igår. Jag åt en sallad med nötkött och pappa åt en mixed grill tallrik. Sen åkte vi iväg till Sainsbury´s en supermarket, den va jätte stor. Man märkte att man kommit till England då tee priset är typ dubbelt mera än hemma. Pappa var snäll och köpte åt mig allt som man nu behöv när man kommer till ett nytt hushåll. Så kom vi hem och sova. Vi som från 21.00 till 09.30 så tydligen var vi ganska trötta.

Idag har jag gjort full english breakfast åt oss till morgonmål och man är nog inte hungrig efter den, fast klockan är redan nästan 3. Annars har vi inte gjort så mycket annat än bokat pappas resa till Gatwick och han åker iväg nu kl 15.30 ifrån mitt med Taxi.

Full English breakfast.

Dagens utsikter på kvällslänken. 

Vi går ut och gå med Devisen ikväll igen, här finns ingenstans han kan kisa eller kakka i närheten av vår lägenhet, bara betongmurar och hus :)

Vill ännu tacka alla som hjälpt mig, skulle inte ha kommit hit utan er hjälp. Ett särskillt tack åt pappa som åkte iväg på den långa resan med mig och såg till att jag hade allt bra innan han åkte hem. Älskar er alla!

Ytterst råddigt inlägg men jag lämnar er med bilder om hur lägenheten ser ut. Allt är råddigt för har inte packat upp ännu.

Tydligare inlägg nästa gång, men jag lämnar er med bilder från lägenheten. Kramar från mig och Devisen!

Branta trappan uppifrån ner. 

Tv:rummet som inte har tv eller soffa bara rådd. 

Sovrum

Wc + dusch

Kö

Gången till ytterdörren

2 dagar kvar

Här har det varit ganska tyst, pynjar på med förberedelserna.
Imorgon töms lägenheten på allt utom bäddmaddrassen som jag ännu sen sover en natt på. Corsan är fixad och fungerar felfritt *knackar på trä*.
All angst är bortblåst, tror att det beror på att ibte hjärnan förstår att vi är påväg.
Sover gott om nätterna och tar ingen stress.

Julen har jag firat med familjen! Julafton hos Lotta med fanilj, pappa och nilla, toffe, famo & fafa. Idag har jag parkerat mig i mammas och tarmos soffa och spenderat kvalitetstid med dom två och Jasse såklart. Hur härligt som helst med jul!
Tack för alla behövliga presenter, är nöjd och glad med allt jag fick.

Fick också e-post av min blivande arbetsgivare på julafton, han önskade mig god jul och att jag skulle  köra försiktigt och att han väntar på att träffa mig på måndag.
Det värmde, faktiskt!

Devisen har varit hos Jan sen söndagen så de har också spenderat kvalitetstid med varandra. Efter det fick även han vara hos mammas med mig hela dagen.

Ha en skön fortsättning på julen!

14 dagar kvar.

Ja idag är det exakt 14 dagar till start. Här hemma är allt så långt klart som det i princip kan vara. Allt är packat som kan packas i det här skedet och Corsan köpte jag bort igår så nu står även den och väntar på att bli servad före vi åker iväg.

Har nästan alla julklappar inhandlade och paketerade. Julen blir lite annorlunda i år, då vi skall vara hos Lotta med familj. Juldagen kommer jag att fira i mammas soffa med en bra bok och pyjamas eller one piece och julannandag är det mat hos pappa. Måste dock se till att jag hinner träffa alla som behöver träffas före jag sen far den 27.12.

27.12 är en lördag och kommer säkert att vara en ganska hektisk sån. Lägenheten måste tömmas och städas. Devi måste slippa på värsta långlänken för att han skall orka sitta stilla i 2 dygn. Måste se till att alla bokningspapper och pass m.m är med och att allt är packat som skall med. Sen skall allt ännu trängas in i Corsan och sen bär det iväg på en resa jag inte tror att jag glömmer i första taget.

Känslorna är fortfarandet blandade och jag är otroligt rastlös. I veckorna önskar jag att det vore veckoslut och på veckosluten önskar jag att veckoslutet skulle vara över. 7 dagar jobb kvar, det är inte mycket det. Är nog mest ivrig för att komma iväg men tillika känns det att hjärnan verkligen inte förstår att jag snart inte bor här mera. Nåjaa spännande blir det och man får ju ta saker och ting som dom kommer.

Imorgon bär det i alla fall iväg på luciamarknaden i Helsingfors och idag blir det ännu kalas, Lucia kröning i kyrkan och strandbastu med dopp.

Ha det bra!

Countdown

Idag är det första advent vilket betyder att det är 24 dagar till jul. Medan andra räknar ner till 24 räknar jag ner både till 24 och till 27. Rastlösheten stiger och jag känner att jag vill/måste göra allt som borde göras genast. Skulle helst tömma hela lägenheten och bara flytta ut så att det skulle vara gjort. Är dålig på att vänta på saker och tycker inte om det. 

Ännu har jag inte någo mera sömnlösa nätter än vad jag vanligtvis heller har, så det är inte så illa. Mest orolig är jag ju nog för resan dit för tillfället. Håller bilen, vad skall Devi tycka om själva resan och båtåkandet, kommer vi över alla gränser med Devis pass o.sv. 

Lägenheten är ganska långt tömd, matbordet, mattan,wc skåpet, crosstrainern och en del småsaker har åkt iväg. Tror att jag även fick bokhyllan såld idag så det börjar se tomt ut här. Har fört en massa saker redan till mamma och tarmo som förvaras där medan jag är borta. 

Har nog firat lilla jul i alla fall, på fredag kväll var jag och Mossi på karis julgatsöppning. Man fick gratis risgrynsgröt, glögg och pepparkaka *mums*. Kan hända att vi också var till lilla hembageriet och åt något gott *hihih*. Igår fortsatte vi vår runda med Ekenäs julgatsöppning (uselt) och billnäs julbasar (inte heller någon höjdare) vi fortsatte till ABC för att äta mat, vilke också var ett bottennapp. Så inte så givande, men i rätt sällskap har det nog ingen betydelse vad det händer annars i runt en. 

Oberoende fortsatte vi sen med att åka till mossis stugan och tände eld i bastun före vi gick ut på långlänk med Devisen. När vi gått färdigt slapp vi i värmen av den underbara strandbastun var vi drack varm glögg och tog ett par dopp i träsket. Mätaren visade 0 grader i vattnet, men Toffe har utbildat mig om att vattnet aldrig blir 0 grader, under ytan. Men kallt var det i alla fall. Så ett härligt slut fick vi på den annars inte så lyckade dagen. Jag fortsatte på kvällen ännu vidare till Toffe och Anna för att spela lite bordspel, det blev: monopol, kimble och cluedo, vi hade roligt som vi nu alltid brukar. 

De flesta julklapparna är färdiga och de sista får jag säkert köpta nästa veckoslut. Idag skall vi ännu till Mommo och fira lite lilla-jul, sen är det måndag igen. 

Packning är inte min grej!

Jag måste verkligen säga att packning eller rättare sagt flyttandet av det packade sakerna är inte min grej. Jag är super på att få ner sakerna i lådor och nu står lådorna här hos mitt och väntar på att jag skall orka bära ner dem för trappan till bilen och köra dom till pojo.

Bilen är tvättad och den blev så ren att jag ville köpa den själv. En helt hundhårslös bil, det var dock igår och desto flera dagar som går, desto mera hundhår är det i den, så vi hoppas nån köper den snart.

Har också lyckats få ihop 2 sopsäckar med rosk, som också nu står i lägenheten. Det är ju rätt så råddigt vilket gör mig rastlös. Observera dock att inte stressad, men ja känner att jag inte har tid att sitta stilla när det ser ut på det här viset.

Hoppas på att bli färdig med allt packas och sånt till jul, så att jag över julen bara kan slappna av och vara med den sååå älskade familjen. Julafton blir hos pappa i år och juldagen har jag reserverat för att sitta i min onepiece och läsa bok hos mamma.

 Matbordet har åkt iväg så det gör också att det är lite råddigt i köket (läs mycket råddigt), bestämde mig för att tömma det högsta köksskåpet före mina höga stolar åkte iväg och nu är alla antika koppar med mera på diskbänkarna.

Desto mera jag packar desto mera märker jag att jag har svårigheter att somna, en massa saker tvinnar i huvudet på mig och en stor del av mig, särskilt på kvällarna, sätter emot och säger att det inte vill lämna den här lägenheten. Vilket är komiskt för jag har aldrig trott att jag tycker om den här lägenheten så mycket som jag tydligen gör. Den här lägenheten har egentligen varit perfekt för mig i de 5 år jag bott här. Trots alla mina tokiga grannar tycks jag anse att jag är trygg här.

Man förstår inte riktigt hur människohjärnan (eller kanske bara min) fungerar före man sätter sig själv i en så kallad omöjlig situation. Jag är totalt ivrig på att komma iväg men kan inte föreställa mig själv i praktiken framme i England. I teorin ser jag allt klart, men när jag försöker tänka efter hur det känns och hur det kommer att vara ser jag bara svart, det är som att försöka tänka på hur det skulle kännas att vara t.ex. död. Hjärnan klarar inte av det för den har inget att jämföra med. Det är en ytterst konstig känsla. Ibland, sent på kvällarna när man är riktigt trött, blir jag lite angstig och undrar hur allt skall gå, men sen kommer jag ihåg att det är ju faktiskt mig vi pratar om. Jag klarar mig alltid!

En liten bild av kaoset i mitt liv. 

Packning pågår!

En liten uppdatering.

Packningen har börjat och har också börjat sälja saker. Bilen skall på tvätt i måndag och efter det är även den till salu. Sakerna har egentligen sålt ganska bra, har bara bokhyllan kvar och vardagsrumsbordet som jag försökt sälja. Sen skall ännu vessaskåpet och torkställningen samt byk-korgen säljas.

Imorgon får dock allt detta ge vika för Odin och Aron som kommer och spendera tid med mig :) Får se vad vi hittar på tillsammans. Aron har varit sjuk så det var osäkert om han skulle få komma med, men idag ringde en glad pojke för att meddela att han också får komma imorgon <3

Lägenheten är uppsagd igen, käringen i andra ändan lät skeptisk över om jag verkligen tänkte flytta den här gången.

I veckan fortsätter packningen och jag kan meddela er att det är endast 5 veckor kvar så bär det iväg.

Familj, Vänner och känslor.

Har världens bästa familj, man kan absolut inte säga att jag saknar ett stödnät =D 

De flesta familjemedlemmar är inte helt entusiastiska för att jag skall åka iväg och jag förstår dem, jag är ju faktiskt en fantastisk person =P  men det stoppar dem inte från att hjälpa mig att slippa iväg och göra det som jag vill göra. 

Pappa lagar bilen och kör mig till England (fast han säkert är en av dem som är mest emot att jag skall åka :) ), Tarmo har idag sagt att jag får ha mina saker hos hans och mammas medan jag är borta, Lotta sålde bilen åt mig till ett skitbilligt pris och resten, ja resten de finns där för mig, mest klagar jag åt Mamma och Mossi men de orkar alltid höra på mig och ge råd =) 

Sen har vi ännu mina vänner: Johanna som jag kan ringa när som helst och om vad som helst. Vet inte vad jag skulle göra utan henne. Kimi som jag kan prata med och han kommer alltid med sin åsikt, om man sen vill ha den eller inte. (väldigt hälsosamt skall jag berätta er) och Thomas som finns där för mig och är beredd att t.ex. låta mig bo hos honom utan att fråga något mera. 

Jag kan berätta att nu när det är klart hur, när och vart, börjar känslorna rulla in, jag är sååååå ivrig att komma iväg men om jag börjar fundera mera på vad det betyder så blir jag nervös och rädd, inte för vad det kan hända åt mig, utan hur jag kommer att känna mig utan mitt härliga stödnät och att ingenting händer åt dem här hemma medan jag är borta. Är inte orolig för jobbet eller främmande mänskor eller något sånt, endast det att alla mina älskade, älskade mänskor blir hit. Vet att det finns skype och telefon och all annan teknik men det är verkligen inte samma sak som att ha mänskorna framför sig. 

Bil och resa!

Nu är bilen fixad, har övertalat Lotta att sälja sin bil åt mig billigt. :) Så Opel Corsa it is!
Det kommer kanske att va en rolig syn med tanke på att det är jag + pappa + en liten, liten Devi och allt bagage i den lilla Corsan.
Största önskan är väl att bilen skall hålla ihop.

Resan är nu bokad och avfärden blir redan den 27.12. då åker vi iväg med Viking line på kvällen.

Antar att ni är ändå så intresserade att ni vill veta hur hela tidtabellen ser ut så jag skriver ut den åt er här:

Datum      Starttid       Varifrån-Vart                         Framme               OBS!
27.12        18:25          Pojo - Åbo                            19:55                     Båten startar 20:55
28.12        06:30          Stockholm- Rödby               16:40                     Båten startar 17:40
28.12        18:25          Puttgarden - Calais               29.12 kl: 12.00     Båten startar 11:25 flexi time 4h
29.12        12.25?        Dover - South hampton        16:00?
29.12        16:00?  South hampton - Isle of Wight   17-18?          

Som ni ser är slutet på resan ännu öppet eftersom vi har en öppning på 4h i Calais, vi kan ta båten t.o.m 4h tidigare eller senare än bokad tid. Färjan mellan South hampton och Isle of Wight är fortfarandet obokad, vi bokar den först sen när vi är på Englands sidan tror jag.

Resan ser inte lång ut på papper, men den berättar inte riktigt hela historien. Mellan Puttgarden och Calais så skall vi köra genom: Tyskland - Holland och Belgien för att sedan hamna ännu på Franska sidan. Det betyder många gränser och att de vill kolla Devisens papper så väl som våra.  

Det börjar ordna sig så småningom, här är ännu en to do lista för att jag själv skall komma ihåg vad jag måste göra ännu:

- Säga upp lägenheten
- Sälja bilen
- Tömma lägenheten och Packa
- Försöka hitta nånstans att ha alla saker

Framsteg!

Helloj kära läsare.

Håller fortfarandet på och reder ut hur jag skall komma iväg till England, så långt är det klart att det är i alla fall jag och Pappa som åker iväg. Nu ser det ut som att vi köper en billig bil att köra ned mer och sen flyger pappa hem. Men den billiga bilen är ännu efterlyst.

Fick idag meddelande av min arbetsgivare att de erbjuder mig en lägenhet. Lägenheten är färdigt inredd och är ett rum + kök. Lägenheten är dörr i dörr med kliniken så det blev ingen längre arbetsväg =D

En liten faktaruta om hur det nu alltså ser ut:

Land: England
Område: Isle of Wight
Stad: New port
Arbetsgivare: Green & Forster och en länk till deras hemsida.
www.greenandforster.com/

Kommer att jobba 7h/ dag Må-Fre och 2 lördag morgnar på 5 veckor. Lönen är usel 9,50£ i timmen, men eftersom det inte kommer att gå åt någo pengar till arbetsresor och hyran borde vara rätt låg (har inget exakt pris ännu, de skrev bara att de tar en liten peng) så borde jag ändå klara mig.

Ibland känns det som att det mitt i allt är för bra för att vara sant! Ön lär vara härlig, min vän Sonja som bor i England sa att det är som tiden skulle ha stannat på ön för 30 år sedan =D är inte helt övertygad på att det är en bra sak, men enligt henne är den härlig. Det lär också vara varmare där än i hela övriga England, t.o.m tropiskt ibland. Ön är bra skyddad mellan England och Frankrike så det slipper inte att blåsa rätt över den (vilket jag var rädd för). Ön lär också ha en massa får, så det blir för Devi att bli inlärd hur man betär sig med fåren. Vi har ju trots allt träffat får 3 ggr men inte riktigt med det önskade beteendet.

Vi lever i spännande tider!

Fick också ett meddelande av RCVS att det har nu slutligt bestämt att om jag inte tar min examen i England blir jag inte registrerad som djursjukvårdare.......det har dock ingen betydelse mera, vill bara påpeka att de har sååå fel.

Båda två är resfärdiga, fastän Devi ser sur ut. 

Pass

Har egentligen ingenting nytt att säga, bara att Devi fick sitt pass idag, så nu är han så gott som klar för avfärd.

Devisen är duktig och bär eget pass!

Kan också berätta åt er att om man lägger cokis burkar i frysen kan man förvänta sig att de exploderar och att hela frysen blir täckt i coca-cola.

Cokis i frysen

En enorm sol i horisonten!

Äntligen har jag härligt goda nyheter att berätta.
Har igår fått och accepterat ett jobb i England. Börjar jobba 5.1.2015.

Bilden jag satte in tidigare är från Isle of Wight som kommer att bli mitt nya hem för ett år framåt.
Härligt!

Nu måste jag bara komma dit på något sätt, kommer ju hamna starta 1.1 och det är ju inte så många som känner för att åka på roadtrip dagen efter nyårsafton =D

Wilson är också i mycket bättre skick idag så han kommer säkert att återhämta sig helt inom några veckor.

Sånt härnt väder har jag väl att se fram emot ganska mycket nästa år 

Niin kaunis on hiljaisuus, AJ NEJ!

England håller mig i spänning, hoppades på att det skulle ha kommit ett mail idag men än så länge har det i alla fall inte kommit.

Hade oberoende ett härligt veckoslut med Simonsénarena och vi firade också Johanna som fyllde år. Nästa veckoslut blir det sen annan sorts fest då det är Halloween.

Hemma hos mamma har vi en sjukling som skrämde upp oss riktigt ordentligt idag. Wilson kunde mitt i allt inte gå mera. Tur så är det "endast" vestibulär syndrom som går över på förhoppningsvis max 3 veckor, men tills dess har vi en hund som inte kan gå ordentligt pga rubbat balans sinne. Vi hoppas ju verkligen på att vi får hålla Wilson i flera år ännu trots sin höga ålder som nu är 12 år.

Vår älskling som riktigt liten

Veckoslut!

Då var det fredag igen och det här veckoslutet skall jag spendera med några gullungar och Mr. & Mrs Simonsén. Har inte sett dem sen bröllopet så det är verkligen ett väl behövt veckoslut. 

Nu har jag ju bestämt att fast lönen är rätt dålig i England så är jag på väg bara jag får ett jobb. Jag smakade på tanken att bli hemma men konstaterade efter en vecka eller så att jag kommer att ångra mig resten av mitt liv om jag inte gör det här. Jag kan ju komma hem sen när det är så illa att jag hamnar på gatan (nån älskar mig säkert tillräckligt så den söker hem mig och Devi =D ). Hem slipper man alltid (sägs det) men bort slipper man bara då när man inte har något som håller en kvar här hemma. 

Det är ju också så att det blåser nya vindar från englands hållet, passar ju bra in eftersom i alla fall jag håller på att frysa ihjäl på grund av vinden som blåser på ute just nu. Vi skall hålla fingrarna åter i kors och hoppas på det bästa. Då kan det hända att min utsikt under det kommande året ser ut så här: 

Var det är berättar jag ju såklart inte, det får ni gissa er fram till om ni kan och så ger jag mera info när något blir klart. 

Vet inte om jag sagt det, men resan är nu framflyttad i alla fall till januari och det skulle ju vara bra att hitta något att göra tills dess eftersom jag annars är arbetslös. =D

Med positiva tankar far vi mot veckoslutet. Ha ett bra veckoslut alla mina stalkers! 

p.s hörde på veckoslutet att man är ingenting före man har en egen stalker, så ni skall ta även detta positivt. 

Tystnad!

Ja här har det varit tyst medan jag har funderat och varit förbannad och gjort många andra förbannade.

Kära vänner om ni bestämmer er för att flytta utomlands kan jag berätta att England inte är lättaste landet att komma in i om du inte har någon som du känner som erbjuder dig jobb. Och som vi redan konstaterat skall man inte ha hund för det gör saken 1.000.000.000 ggr svårare. Och NEJ jag kan inte lämna hunden här om ni tänkte säga det som alla andra säger.

Nu står Englands resan i fara pga misslyckade försök efter misslyckade försök, men har inte gett upp hoppet ännu. Resan flyttas nu i alla fall fram till efter nyåret vilket gör mig ytterst sur. Vill ju bara komma iväg och uppleva något nytt. Dock är alla andra och även jag glad över att få fira julen med min underbara familj och släkt.

Har fått hålla lägenheten kvar fast jag hade sagt upp den, tack och lov. Men nu är det då att försöka få något gjort före året är slut, all hjälp tas i mot!!!

Det står också klart att jag måste köra ner till England för att få hunden med, han är för stor för att flyga, men det är nog mitt minsta problem för tillfället, dessutom om man åker med bil får man ju lite mera saker med sig.

Uppgivna hälsningar från mig.

Det är hiiit jag vill!

Positivitet hjälper inte

Så är det, trodde redan en stund att det hjälpte med mitt positiva inlägg, men borde ha vetat bättre.

Packandet fortsätter och på lördagen skall sälja stuff på loppis här i Karis. Hade arbetsintervju igår med en klinik i England via telefon. Kliniken lät härlig men problem men lönen och hunden för min del. En natt i veckan har jag nattskift och det betyder att jag är 26h borta hemifrån i ett streck. Så det fungerar ju inte. Vi skall nu se vad det blir för beslut ikväll.

Finnair Cargo sa för 2 dagar sen att de flyger över Devi till England för ca 1000€ man blev ju glad över det, men igår när jag ringde dit på nytt för mera info om buren så hade också de räknat på nytt och kommit fram till att det inte går. Man måste bygga en träbur åt honom och han behöver en så stor träbur att sen ryms han inte in flygplanet mera. De sa att min ända möjlighet att få över honom till England är att köra.

Så jag säger som det är "positiivisuus on perseestä".

Packandet och hjärnsläpp

Har börjat packa, av någon konstig anledning började jag i vardagsrummet, var jag spenderar mest tid. Men det har gått bra, hoppas jag inte saknar de saker jag packat ner för fast det står på lådorna vad de innehåller är det nog svårt att börja gräva upp något som är ner packat. 

Får en massa nostalgiska bilder och känslor här under packandet och allmänt i de olika omgivningarna. Idag åt jag kismet på jobbet och det smakade faktiskt Påminne. Först var jag inte säker varför men sen kom jag ihåg att jag brukade alltid äta kismet och dricka kakao i Påminne. Har packat ner alla bilder som stått på hyllan av alla mina gullungar, oj vad jag kommer att sakna alla småttingar och större småttingar. 

Alla mina mjukisdjur är också nerpackade alla utom EN, det är mjukisdjuret jag aldrig rest utan. Han har t.o.m varit med mig i Spanien, det är min Sniff. Har fått han av Tarmo när jag var liten och han har varit med mig ända sen dess.

Jag och sniff i Spanien 2010

Har allmänt fått hjärnsläpp, jag skulle igår köra till Billnäs men vände till Pojo. Idag skulle jag söka en sak före jobbet som jag helt glömt bort. Kom ihåg det 30min före jag skulle starta till jobbet så jag ringde och frågade om jag kan komma efter det om 20 min, det passade. Startade hemifrån 15min tidigare än normalt för att söka saken och halvvägs till jobbet kom jag ihåg att jag inte sökt den. Minnet är jätte bra och inte alls kort. 

Annars så kan jag också berätta att ni skall hålla tummarna för mig imoron, vill inte berätta varför ännu, så att det inte blir förstört, men det är viktigt!

Eikä jäädä hokemaan "Mä en yksin osaa"

Kom ett mail från England idag som var positivt. Troligtvis har de hittat ett jobb åt mig. HURRAA!!!

Tänker inte alls gå in på det andra utan endast skriva det lilla positiva som finns just nu. Därför är inlägget kort :D

Jeeee vi flyger!

Ai nej! Haha....tänkt bara säga att man får nog Devi på ett flygplan, från Stockholm. Detta är väldigt billigt. Kostar endast 2000 pund + skatt.
Såg sedan på färjor som borde gå från Göteborg till England men den linjen har de dragit in år 2006. Sedan skulle det borde gå färja från Esbjerg i Danmark till Norwich i England men sidu dom ha sluta gå för i år.

Alternativen är alltså att köra själv eller få någon annan att köra eller hitta ett flygplan som tar med honom, men inga båtar tydligen heller. Livet ska int va enkelt för vad ska ja då klaga på.

Veckoslutet har annars varit skönt. Har köpt en myskikurpitsa på slowfood marknaden som jag och mossi var på och provsmakat på allt möjligt t.ex. smör av indianer.
Var sedan ut och gå/springa i 1h 20min med Devisen och det var faktiskt härligt. Kastade hem hunden och åkte iväg till Pojo för att fixa mommos stegmätare och sedan gick vi ut en länk för att få den provad. Så skönt väder och härligt sällskap hela dagen.

Åka bil eller bli förbannad?

Ja problemen med att få Devi på ett flygplan fortsätter det är ingen skillnad åt vilket håll jag vänder mig så säger de att det skall inte vara något problem och sen säger de att jag skall kontakta Travel Cargo eftersom de sköter frakten från Finland!?!?!? Men det är ju just Travel Cargo som vägrar ta med honom, vet inte riktigt vad jag skall göra.

Jag kunde ju åka ner med bil men då borde nån följa med och köra upp bilen tillbaka, varför frågar ni? För att det lär vara dyrt att försäkra en bil med ratten på vänstra sidan i England + att det lär vara svårare att lära sig köra på vänster sida om ratten är på "fel" sida. Så jag borde ha en "Engelsk" bil när jag är i England. Skulle man kunna köpa en "Engelsk" bil här skulle det också vara enkelt. Mamma påpekade också att det troligtvis blir ganska dyrt att köra ner. Men vad skall jag göra då? Tänker ABSOLUT INTE lämna hit honom, om han måste bli här ja då måste jag också.

Har idag varit med mamma till Ekenäs och sökt bananlådor så att jag kan lite börja packa och planera vad som skall kastas bort, vad som skall försöka säljas och vad som skall sparas.

Råddigt kommer det att bli

Filosofier och ordspråk.

Jaa, man blir ju trött med mindre. Har idag ringt fraktbolaget för att fråga vad det kostar om Devi flyger med det. Som svar fick jag att han är för stor?!?!?! Min lilla Dobermann, vet int hur andra djur transporteras men nu påstod de i alla fall att han är det. Antar att de menar för lång eftersom buren han borde flyga i måste vara minst 135cm lång för att killen min är så lång.

Att inte den lilla saken skulle rymmas med?

Det är ju så att det inte har varit nån skillnad vad jag har försökt göra så är det hela tiden ett problem i vägen, vilket får mig att fundera. A) är jag bara en pessimist som inte ser något annat än problem. B) har alla motgångar en betydelse?

För att gå noggrannare in på B) så måste jag väl börja med att säga att jag tror på öde och att allt har en mening, men i det här fallet blir ja lite fundersam. Jag har hela tiden trott, eftersom jag har känt att jag borde fara till England, att det är det som ödet vill. Men nu när jag försöker slippa till England fungerar absolut ingenting, så borde jag bli hemma då? Finns det över huvudtaget  något som styr oss eller är det bara sånt vi hittar på.
Man kunde också vända motgångarna till ordspråket "väntar man på någo gott väntar man aldrig för länge" eller " olet oman onnesi seppä", det är ju helt vad man väljer att tro på.
Nu är det ju ändå så att om jag kommer iväg och det skulle råka hända något medan jag är borta åt dem jag älskar eller åt mig medan jag är där, så skulle jag ju tänka att hur dum får man bli eftersom jag fick alla dessa "varningar" att jag inte skulle åka iväg. Om det där i mot går bra och jag lär mig saker och ting kommer jag ju att tänka att där ser man, efter alla motgångar så fick jag min belöning. Om man ändå kunde få se en bit in i sitt liv, men kanske lika bra att man inte kan det. Kanske det är en bitter och inåtvänd mänska som skulle stirra tillbaka och det vill jag hellre inte se i förväg.

Djupa tankar torsdagen till ära.

World-poofed child.

Så är det och snart får vi se hur bra jobb hela släkten har gjort, framför allt Mamma :D

Jag började se på flygpriser igår, tänkte särskilt på hundens priser. Men sidu som allt annat så skall inte heller flygandet vara lätt. För att hunden skall få komma in i England, måste man flyga med vissa bolag och en viss rutt. Alternativen för mig är väl ungefär: Lufthansa, KLM eller Finnair. Billigt och bra. :P Hunden kan jag tydligen ändå skicka skillt med KLM Cargo vilket låter mysigt eftersom hunden har sällskap av djurvärdinnor under flyget och temperaturen hålls stabil på just lagom. Måste ringa dit och höra vad det kostar så då kan jag flyga med t.ex. Norwegian.

Fick också mail från England idag och nu får vi hålla fingrarna i kors ett par dagar, spännande.

Har också hunnit på en lång skogspromenad med mamma och alla våra hundar idag efter jobbet, härligt höstväder.

Bostadslös!

Jaha, då var bostaden uppsagd, känns som dummaste idén nånsin eftersom ingenting är klart men vi får hoppas att det motiverar mig ännu mera att få allt klart på en månad. Det betyder att jag nu har exakt 31 dagar på mig att få allt packat och fundera ut vad som skall säljas och vad som skall sparas och VAR det skall sparas medan jag är borta.

Devi skall också lära sig att vara i bur eftersom han skall flyga (får en liten panik varje gång jag tänker på det). Kan hända att jag också kryper in i samma bur, i mitt huvud är det de enda som känns logiskt eftersom han aldrig hamnat vara i bur och jag inte skulle vilja lämna honom ensam i fraktutrymmet. Troligtvis kommer han att klara av flygresan mycket bättre än jag.

Bilen skall säljas.

Firman skall också sättas i skrivbordslådan vilket också kräver en del åtgärder.
Kan ju hända att man t.o.m blir lätt stressad här inom den kommande månaden. Det som ändå stressar mest av allt är att om jag inte kommer iväg hamnar jag bo med min vän en tid. Jag är inte bra på att dela mina vardagsrutiner heller :D Men det är härligt att man har en vän som utan att tvekar säger att jag och min hund får komma och bo med honom.

Hoppas på flera mail från England idag angående jobb. Om jag nu skulle råka få ett jobb från den platsen jag sökt så finns där faktiskt en lägenhet också inte så långt ifrån som jag mer än gärna skulle bo i.

Nu har också kusinvitamin åkt iväg på sitt äventyr, hon ska vara 8 månader som au pair i Tyskland. Men igår hann vi ännu upprätthålla vår tradition med Hesburger och sen badade vi ännu strandbastu med familjen före det blev dags att säga hejdå. Hon är ju borta "bara" 8 månader, men med dålig tur träffas inte vi på över ett år! Känns konstigt, vi har ändå haft kontakt varje vecka.

Jätte smickrande bild på mig och kusinen efter bastun

Varför?

Har nu i ungefär ett år haft tanken att man kunde åka iväg på allvar till England och stanna där ett år. Har haft tanken många gånger förr men alltid haft nån orsak att stanna kvar, rädsla är väl största orsaken. Det komiska är att jag alltid tyckt att jag är en "öppen" person men har på sista tiden märkt att jag egentligen inte är bra på förändring. Tycker om allt som det är och blir lätt irriterad om det kommer upp något nytt som jag inte varit beredd på. Detta är redan en orsak till att jag måste iväg, jag vägrar gå med på att jag börjar bli så gammal att jag är rädd för förändring. Vill inte bli bekväm med ett liv som inte är det jag vill leva med resten av livet och att göra en förändring i sin vanliga vardag är svårare än att göra en förändring då allt är nytt.

Varför England undrar ni?
Trodde aldrig att jag skulle tycka om England som ett land, har säkert som många andra, tyckt att det är ett regnigt och "onödigt" land, men efter att jag varit en vecka där på interrail och ett veckoslut hos en vän så har jag konstaterat att det är ett härligt land med härliga mänskor och härlig natur. Ett land som jag vill undersöka noggrannare.

Har försökt då hela det här året få mig registrerad i RCVS (en organisation var man skall vara registrerad för att få jobba som djursjukvårdare). De är krångliga och vägrar registrera mig fast 2 av mina klasskamrater är registrerade där och vi har gått samma årskurs i skola och blivit färdiga. Nu har jag börjat söka jobb som oregistrerad och säger upp min lägenhet i morgon (oerhört nervöst). Om jag inte slipper iväg till november så har en vän lovat att jag och Devi får flytta in hos honom tills jag slipper iväg.

Ja, Devi kommer såklart med mig, skulle aldrig lämna min älskling hit medan jag far iväg. Jag och Devi skall tillsammans utforska Englands härliga natur med dalar och får.

Ett veckoslut i England 2013